restlesstories.blogg.se

Måste börja med o säga att vi aldrig klagade, ingen av oss. Vi bet ihop ganska bra och Måns insåg ironin i allt redan när vi satt på första flyget. Jag var inte riktigt där än vid det tillfället men när vi landade på Bali skrattade vi båda åt hur galet allt blev.

 

Men, vi landar alltså först i Kuala Lumpur och ska fixa nya biljetter till nästa flyg. Vi har gott om tid på oss och utan att stressa går vi till transfer desk. Jag sätter mig på golvet och lutar mig mot desken och fokuserar på att inte kräkas. Måns förklarar för en otrevlig tjej att vi ska hämta våra biljetter till nästa flyg. Efter en lång stund förklarar hon för oss att vi inte är bokade på det flyget och att hon inte kan hjälpa oss. Vi ska ringa till vår agent i Sverige (i Sverige är klockan halv ett på natten) eller direkt till Sri Lankan Airlines. Vi får inte låna telefon. 

 

Tio meter bort i samma transferdesk sitter två från Sri Lankan Airlines och tar selfies. Jag halvligger på golvet. Måns förklarar problemet för de två som tar selfies, som dom i sin tur säger att det inte är deras problem och att vi ska gå tillbaka till otrevlig tjej nummer 1. Bestämt säger Måns att han skiter i vems problem det är, vi ska på det flyget. Fixa det, typ. En halvtimme senare har dom fixat biljetter till oss. Bra, nu är vi sena igen och ska ta ett tåg till en annan terminal.

 

Vi kommer till gaten precis vid boarding. Jag är matt och svag, Måns är trött, hungrig och säkert lite skakis av allt stressande. Vi kliver på flyget mot Bali som är knappt halvfullt och lägger oss på varsin 3-sits och sover hela vägen tills vi landar. Jag har kräkts klart och har under flyget fått i mig ett litet glas coola och juice. Vi är framme och gör high-five för att vi klarade oss hela vägen till Bali. Nu tar vi våra väskor och åker HEM.

 

Trodde vi. Såklart att väskorna inte är med. Vid bagageservice hittar dom inte våra väskor i något system och kan inte säga när de kommer men att de kör hem dom till oss när de kommer. Känns inte bra att ingen vet var de är och vi är ganska säkra på att de är borta för att det blev sådant stök och bråttom vid flygplatsen på Sri Lanka. 

 

Ett dygn efter att vi kom hit så fick vi väskorna, tack och lov! Orkar inte ens tänka på vilket kaos det hade blivit om vi inte hade fått väskorna. 

 

Vi har varit här i 2 dygn nu och jag mår mycket bättre. Är fortfarande svag och har svårt att äta mycket, men kämpar på med det. Vi börjar komma iordning här nu och imorgon hoppas vi på att allt känns tiptop!

 

Ska visa er hela vårat härliga hus vid senare tillfälle, men här kommer en sneak.