En fundering

Det märks att det börjar närma sig slutet av resan nu. Vi pratar mer och mer om hur det ska bli när vi kommer hem. Om hur vi ska göra om i lägenheten, saker vi vill göra i sommar, vad vi ska göra med Poncho, hur jobbet ska bli, alla vi vill träffa, maträtter vi saknar. Allt.
 
Det är ju ändå väldigt mysigt hemma. Längtar efter kvällar på balkongen!
Men så tänker vi också på det som kommer bli jobbigt med att komma hem. Hur mycket vi kommer sakna den goda maten, att gå på restaurang inte är en fråga utan en självklarhet, surfa varje dag, att det är en självklarhet att solen är framme och att det ska vara 30 grader varje dag, hur det inte finns några måsten.
 
Det har verkligen varit fantastiska månader (och vi har över en månad kvar, jag veet) och vi har varit borta från "verkligheten" länge nu, men ändå känns det som att vi knappt har börjat?! Vi har varit borta så länge så att man har blivit van vid att tänka "detta är mitt liv nu". Och nu ska det ta slut. Hur ska det bli när vi kommer hem till verkligenheten igen? Hur kan man någonsin sluta med detta när man väl börjat med det?