Att komma hem

Och så var vi hemma. Hemma i Sverige, i Sandbankarna. I sol och värme. Med vår hund. Och hur känns det då?
 
  
Ja, frågan "Hur känns det nu då?" har vi väl fått minst 20 gånger sedan vi kom hem. Förståeligt, men efter så lång tid borta känns det som en för stor fråga för att svara på i förbifarten. "Hur känns det?" "Jo men det känns bra" mmmm.... Det känns så mycket, så mycket olika känslor, för mycket för att det ska räcka med att beskriva hur det känns i en mening. 
 
Så, nu frågar jag mig själv, Hur känns det att vara hemma?
 
När vi satte oss på flyget på Bali och vi hade ett 10 timmars och ett 6 timmars flyg så ville jag bara att det skulle vara över. Låt tiden gå snabbt, nu orkar jag inte vänta på att komma hem. Men vi båda sov oss igenom det flyget och på flyg nummer två kom det väldigt mycket känslor. Jag blev nervös för att komma hem. Nervös för att träffa mamma och pappa på flygplatsen. Nervös för att jag inte skulle bli glad över att komma hem. Nervös för hur det ska gå o jobba i sommar, hur jag ska trivas i lägenheten, hur jag och Måns ska kunna ha det lika bra som vi har haft det. Hur skulle det bli liksom? 
 
Nu när vi har landat och tagit ett par dagar till att landa i Sverige och umgåtts med Poncho och familj så känns det ganska skönt. Det är ju tråkigt att inte vara på Bali, men vem tycker inte det?! Vi var i våran lägenhet i fredags och det kändes jätteskönt att komma in där och jag blev väldigt pepp på att flytta in och göra fint igen. 
 
Det som jag fortfarande kan känna lite oro för är hur det ska bli att jobba igen. Och jag känner mig lite orolig för att vi ska hamna i en vardagsrutin som vi hade innan vi åkte, som kanske inte var den roligaste. Lite oro för att jag ska vantrivas på jobbet och alltid drömma om något bättre. 
 
Men, jag är också nyfiken och ser fram emot att börja jobba, att skaffa en ny vardag, äta ny typ av mat, byta ut garderob, göra mer saker med Måns i en vardag och bara försöka njuta mer av att vara. Det ska bli kul att jobba och göra lite nytta på dagarna samtidigt som man får en inkomst igen. Och i höst börja handla lite nya möbler, ny inredning, redskap för att laga den typ av mat vi önskar. 
 
Ja, det känns skönt och spännande. Vi är så jäkla nöjda med hela den här resan. Det har varit det bästa som hänt oss båda. Och vi båda ska verkligen försöka göra det bästa av att vara här hemma och trivas och må bra. Men jag är säker på att om vi inte trivs och mår dåligt så kommer vi göra något åt det.
 
Vi förevigade resan med varsin tatuering samma dag som vi åkte hem. Tycker om båda väldigt mycket!
  
Är något av det jag skrivit förståeligt eller är det bara massa flum?
KRAM vi hörs snart igen