Favoriter - del 1

Nu känns det som att det var en evighet sedan vi var i Frankrike så mina minnen börjar få luckor. Jag kan inte riktigt minnas vilken ordning vi varit på alla platser och vissa platser verkar jag ha förträngt helt och de kommer tillbaka först när Måns påminner mig om dom. För mig har det sedan Frankrike varit så mycket intryck så att jag inte klarar av att hantera allt just nu. Är därför väldigt glad att jag regelbundet skrivit vad vi pysslat med. 

Min tanke är att jag ska skriva om olika favoriter under resan, det kan vara en plats, ett surfsession, en måltid, en konversation eller lite vad som helst. En lång text som delas upp i flera inlägg om vad vi har uppskattat mer än annat under tiden vi varit i Europa. 

Först, vi åker ju en hel del bil. Det blir många timmar i bilen stillasittandes, många diskussioner som blir djupa och lika många meningslösa som handlar om absolut ingenting, musik, podcast osv. Men, favoriten från bilresorna är de gånger vi båda sitter tysta och blickar ut på den natur vi åker genom och vi ser något som vi börjar fundera på. Varför är det så? Hur blev den så? Vad är det där för ställe? När en nyfikenhet väcks och vi börjar ta reda på saker och lär oss saker. Vi har lärt oss om orografiska moln, vingårdar, korkekar, städer, företag, fåglar. Vi kan tillexempel dela med oss av att hälften av världens kork kommer från Portugal och en korkek lever i 200 år vilket betyder att den kan skördas ca 20 gånger under en livstid. Det vet vi för att vi åkte igenom ett landskap i Portugal som hade väldigt mycket träd, som Måns tyckte såg ut som korkek och vi blev nyfikna på varför de har så många korkekar.

Från två av våra längre körningar
 

En uppdatering

Vi har sedan i lördags hängt i en liten by som heter Sagres. Det är den stad/by i Portugal som ligger så långt sydväst man kan komma. De verkar själva kalla det ”Sagres - the end of the world”. Det är väldigt vackert med fina vyer då staden ligger på höga klippor som brant går rakt ner mot havet. Solen har varit med oss ända sedan vi vaknade i söndags och det har även värmen. Dock så har det blåst väldigt mycket. 

Vi har surfat, även jag (jag var i vattnet i 20 minuter innan jag gick upp för att jag var rädd!!) men Måns har såklart surfat en hel del medans jag solat och fotat en del. Vi har letat dusch, vi har letat gas till vårat kök, vi har letat surf, vi har letat efter lä. Vi har tränat, yogat, gjort absolut inte något alls, ätit massor med mat. Ja vi har tagit hand om oss själva och tagit vara på den sista tiden av våran Europaresa.

För nu är vi påväg hemåt. Vi har vänt och påbörjar nu den långa resan hem, som får en paus redan i Valencia där vi ska hälsa på min vän som bor och pluggar där. Det ser vi fram emot. Jag ser även fram emot att spendera lite tid hemma innan vi åker iväg på nästa äventyr. Måns är just nu mest fundersam över hur han ska klara två veckor utan att surfa, men vet att han egentligen också tycker det ska bli skönt att landa hemma i Sverige några dagar innan vi åker vidare!

Såhär det det ut när vi lagar mat och det antingen blåser eller regnar. Måns sitter och sköter köket och jag preppar uppe i sängen.

Känslor om att resa

Ja, nu är vi ju igång med resan och det blir ibland ganska sjukt att inse. Och nu var det snart ett år sedan resan först kom på tal. Faktiskt så var det jag som första gången tog upp iden med att göra en långresa. Och eftersom att jag visste att Måns inte skulle tveka en sekund när jag väl tog upp iden så gick jag hela hösten och funderade på allt det innebar osv innan jag sa något. När jag tillslut sa det, nån gång i slutet av oktober tror jag, så var det bestämt.

Även fast jag då när vi planerade resan och kollade destinationer osv var helt säker på att det var detta jag ville göra så var jag ändå hela våren och sommaren så sjukt osäker. När vi betalade första delen av resan (alla flygbiljetter) så blev allt väldigt verkligt och jag började inse på riktigt vad det var vi skulle göra. Jag vet inte vad jag var rädd för egentligen, men vad ska hända när vi kommer hem? Tänk om alla pengar tar slut på vägen? Tänk om våra hyresgäster inte sköter sig? Tänk om jag inte trivs? Allt detta for runt i mitt huvud, egentligen ända tills den dagen då jag slutade på jobbet och det hela började. Jag pratade såklart med Måns om detta hela tiden och hade inte han räddat mig från min oro så hade jag avbokat och aldrig vågat ta steget till att göra en sån här sak. 

Nu när vi är här, mitt uppe i allt, är jag så tacksam att jag blivit pushad av alla, och framförallt Måns, till att göra det här. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta det så mycket som jag har gjort, frihetskänslan av att varje morgon vakna upp och du har hela dagen på dig att göra exakt vad du vill. Inga måsten, inga krav och inga tider att passa. Det är självklart stunder nu när vi bor i bussen då jag önskar att jag var hemma i min varma, torra och rena säng men de är få och jag skulle aldrig ha bytt ut resan mot att få vara hemma de få stunder som jag känner så. 

Jag skulle kunna skriva minst lika mycket till om hur glad och lycklig jag är att jag får uppleva det här, hur jag önskar att jag kunde få ge alla den här friheten och glädjen som finns med att resa. Men jag lämnar det här för nu och återkommer säkert med samma ämne senare under resan. Och för den som undrar hur Måns känner, han känner precis som jag och ännu mer och starkare!

 
 
Visa fler inlägg