Vad händer nu?!

Ja, nu är vi snart uppackade i lägenheten igen. Det är skönt att vara här. I ens egna hem, sova i sin egen säng, laga mat i sitt kök, duscha i sin dusch, ligga i morgonrock i sin soffa. Allt sådant som vi inte har gjort sedan augusti förra året. Det är härligt.
 
Vi är väldigt väldigt nöjda med hur vår resa blev och allt vi har fått uppleva. Det har varit väldigt roligt att skriva här på bloggen till och från och att använda vår gemensama instagram för att uppdatera er där hemma om hur vi har haft det. Det kommer även bli väldigt roligt för oss att senare i livet gå tillbaka och läsa om vad vi har gjort och hur vi tyckte att vi hade det just där och då. Det är guld.
 
Har funderat lite på vad vi ska göra med "restlesstories" nu när vi är klara med resan, och eftersom att resa är något som vi båda brinner för väldigt mycket har jag bestämt mig för att både bloggen och instagramsidan kommer att finnas kvar och kommer att användas varje gång vi gör en resa tillsammans. Kanske även om vi åker på nån mini-semester här i Sverige eller bara gör något gemensamt här hemma. Så om ni har tyckt om att följa oss, sluta inte. I alla fall instagram, där kanske det kommer något inlägg lite här och där. 
 
Och eftersom att jag själv har tyckt så mycket om att blogga senaste året så har jag startat en egen blogg där jag kommer skriva om min vardag med träning, mat och jobb. Följ mig gärna där om ni har lust, nouw.com/ebbaengstrom
 
KRAAAAM, jag lovar att vi hörs snart igen med nya äventyr!
 
  
  
 

Att komma hem

Och så var vi hemma. Hemma i Sverige, i Sandbankarna. I sol och värme. Med vår hund. Och hur känns det då?
 
  
Ja, frågan "Hur känns det nu då?" har vi väl fått minst 20 gånger sedan vi kom hem. Förståeligt, men efter så lång tid borta känns det som en för stor fråga för att svara på i förbifarten. "Hur känns det?" "Jo men det känns bra" mmmm.... Det känns så mycket, så mycket olika känslor, för mycket för att det ska räcka med att beskriva hur det känns i en mening. 
 
Så, nu frågar jag mig själv, Hur känns det att vara hemma?
 
När vi satte oss på flyget på Bali och vi hade ett 10 timmars och ett 6 timmars flyg så ville jag bara att det skulle vara över. Låt tiden gå snabbt, nu orkar jag inte vänta på att komma hem. Men vi båda sov oss igenom det flyget och på flyg nummer två kom det väldigt mycket känslor. Jag blev nervös för att komma hem. Nervös för att träffa mamma och pappa på flygplatsen. Nervös för att jag inte skulle bli glad över att komma hem. Nervös för hur det ska gå o jobba i sommar, hur jag ska trivas i lägenheten, hur jag och Måns ska kunna ha det lika bra som vi har haft det. Hur skulle det bli liksom? 
 
Nu när vi har landat och tagit ett par dagar till att landa i Sverige och umgåtts med Poncho och familj så känns det ganska skönt. Det är ju tråkigt att inte vara på Bali, men vem tycker inte det?! Vi var i våran lägenhet i fredags och det kändes jätteskönt att komma in där och jag blev väldigt pepp på att flytta in och göra fint igen. 
 
Det som jag fortfarande kan känna lite oro för är hur det ska bli att jobba igen. Och jag känner mig lite orolig för att vi ska hamna i en vardagsrutin som vi hade innan vi åkte, som kanske inte var den roligaste. Lite oro för att jag ska vantrivas på jobbet och alltid drömma om något bättre. 
 
Men, jag är också nyfiken och ser fram emot att börja jobba, att skaffa en ny vardag, äta ny typ av mat, byta ut garderob, göra mer saker med Måns i en vardag och bara försöka njuta mer av att vara. Det ska bli kul att jobba och göra lite nytta på dagarna samtidigt som man får en inkomst igen. Och i höst börja handla lite nya möbler, ny inredning, redskap för att laga den typ av mat vi önskar. 
 
Ja, det känns skönt och spännande. Vi är så jäkla nöjda med hela den här resan. Det har varit det bästa som hänt oss båda. Och vi båda ska verkligen försöka göra det bästa av att vara här hemma och trivas och må bra. Men jag är säker på att om vi inte trivs och mår dåligt så kommer vi göra något åt det.
 
Vi förevigade resan med varsin tatuering samma dag som vi åkte hem. Tycker om båda väldigt mycket!
  
Är något av det jag skrivit förståeligt eller är det bara massa flum?
KRAM vi hörs snart igen 

En galen resa till Bali - del 2

Måste börja med o säga att vi aldrig klagade, ingen av oss. Vi bet ihop ganska bra och Måns insåg ironin i allt redan när vi satt på första flyget. Jag var inte riktigt där än vid det tillfället men när vi landade på Bali skrattade vi båda åt hur galet allt blev.
 
Men, vi landar alltså först i Kuala Lumpur och ska fixa nya biljetter till nästa flyg. Vi har gott om tid på oss och utan att stressa går vi till transfer desk. Jag sätter mig på golvet och lutar mig mot desken och fokuserar på att inte kräkas. Måns förklarar för en otrevlig tjej att vi ska hämta våra biljetter till nästa flyg. Efter en lång stund förklarar hon för oss att vi inte är bokade på det flyget och att hon inte kan hjälpa oss. Vi ska ringa till vår agent i Sverige (i Sverige är klockan halv ett på natten) eller direkt till Sri Lankan Airlines. Vi får inte låna telefon. 
 
Tio meter bort i samma transferdesk sitter två från Sri Lankan Airlines och tar selfies. Jag halvligger på golvet. Måns förklarar problemet för de två som tar selfies, som dom i sin tur säger att det inte är deras problem och att vi ska gå tillbaka till otrevlig tjej nummer 1. Bestämt säger Måns att han skiter i vems problem det är, vi ska på det flyget. Fixa det, typ. En halvtimme senare har dom fixat biljetter till oss. Bra, nu är vi sena igen och ska ta ett tåg till en annan terminal.
 
Vi kommer till gaten precis vid boarding. Jag är matt och svag, Måns är trött, hungrig och säkert lite skakis av allt stressande. Vi kliver på flyget mot Bali som är knappt halvfullt och lägger oss på varsin 3-sits och sover hela vägen tills vi landar. Jag har kräkts klart och har under flyget fått i mig ett litet glas coola och juice. Vi är framme och gör high-five för att vi klarade oss hela vägen till Bali. Nu tar vi våra väskor och åker HEM.
 
Trodde vi. Såklart att väskorna inte är med. Vid bagageservice hittar dom inte våra väskor i något system och kan inte säga när de kommer men att de kör hem dom till oss när de kommer. Känns inte bra att ingen vet var de är och vi är ganska säkra på att de är borta för att det blev sådant stök och bråttom vid flygplatsen på Sri Lanka. 
 
Ett dygn efter att vi kom hit så fick vi väskorna, tack och lov! Orkar inte ens tänka på vilket kaos det hade blivit om vi inte hade fått väskorna. 
 
Vi har varit här i 2 dygn nu och jag mår mycket bättre. Är fortfarande svag och har svårt att äta mycket, men kämpar på med det. Vi börjar komma iordning här nu och imorgon hoppas vi på att allt känns tiptop!
 
Ska visa er hela vårat härliga hus vid senare tillfälle, men här kommer en sneak.
Visa fler inlägg