restlesstories.blogg.se

Ja, nu är vi ju igång med resan och det blir ibland ganska sjukt att inse. Och nu var det snart ett år sedan resan först kom på tal. Faktiskt så var det jag som första gången tog upp iden med att göra en långresa. Och eftersom att jag visste att Måns inte skulle tveka en sekund när jag väl tog upp iden så gick jag hela hösten och funderade på allt det innebar osv innan jag sa något. När jag tillslut sa det, nån gång i slutet av oktober tror jag, så var det bestämt.

Även fast jag då när vi planerade resan och kollade destinationer osv var helt säker på att det var detta jag ville göra så var jag ändå hela våren och sommaren så sjukt osäker. När vi betalade första delen av resan (alla flygbiljetter) så blev allt väldigt verkligt och jag började inse på riktigt vad det var vi skulle göra. Jag vet inte vad jag var rädd för egentligen, men vad ska hända när vi kommer hem? Tänk om alla pengar tar slut på vägen? Tänk om våra hyresgäster inte sköter sig? Tänk om jag inte trivs? Allt detta for runt i mitt huvud, egentligen ända tills den dagen då jag slutade på jobbet och det hela började. Jag pratade såklart med Måns om detta hela tiden och hade inte han räddat mig från min oro så hade jag avbokat och aldrig vågat ta steget till att göra en sån här sak. 

Nu när vi är här, mitt uppe i allt, är jag så tacksam att jag blivit pushad av alla, och framförallt Måns, till att göra det här. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta det så mycket som jag har gjort, frihetskänslan av att varje morgon vakna upp och du har hela dagen på dig att göra exakt vad du vill. Inga måsten, inga krav och inga tider att passa. Det är självklart stunder nu när vi bor i bussen då jag önskar att jag var hemma i min varma, torra och rena säng men de är få och jag skulle aldrig ha bytt ut resan mot att få vara hemma de få stunder som jag känner så. 

Jag skulle kunna skriva minst lika mycket till om hur glad och lycklig jag är att jag får uppleva det här, hur jag önskar att jag kunde få ge alla den här friheten och glädjen som finns med att resa. Men jag lämnar det här för nu och återkommer säkert med samma ämne senare under resan. Och för den som undrar hur Måns känner, han känner precis som jag och ännu mer och starkare!